Stort tack till en fantastisk panel som bidrog till givande diskussioner under vår debatt i Almedalen den 6 juli.
Sammanfattning: Under den första delen av debatten fokuserade vi på konst som verktyg, medel och motor, för att skapa intresse och identitet för en region eller företag. Sune Nordgren berättade om sina erfarenheter av att bygga upp Kivik Art Center, Vandalorum och konsthallen i Gates Head men också om de många hotell han hjälpt Petter Stordalen att sätta på kartan med hjälp av konst. Tom Böttiger, IT entreprenör och konstsamlare, tog fasta på konstens inverkan på anställda och kunder medan Elisabeth Vansvik från Wallenstam framhöll konstens PR-potential samt hur utomhusskulpturer och utsmyckning av trapphallar och entréer skapar identitet åt större bostadsområden där byggnadernas exteriör liknar varandra.
Till den andra delen av debatten bjöd vi in Olof Lavesson (M), ordförande i Kulturutskottet, Niclas Malmberg (MP), Miljöpartiets kulturpolitiske talesperson, och Matthias van Arkel, konstnär.
I den här delen av samtalet fokuserade vi på ett antal lagförslag som alla syftar till att förbättra konstnärernas och galleristernas villkor. Motioner som diskuterades var bland annat 1%-regeln, en framtida avdragsrätt för konst, moms-frågan samt nya reformer i form av en konstfond och en förstärkt följerätt.
Avseende 1%-regeln, kom samtalet att fokusera på huruvida det bör lagstiftas om att även landsting och kommuner ska följa regeln (som idag endast är en rekommendation). Panelen var oense i frågan men överens om vikten av att bättre pedagogiskt kommunicera den konst som finansieras av offentliga medel. En idé som togs upp var att skapa en app, som genom en kartfunktion skulle kunna informera om konsten man upplever på offentliga platser.
Under samtalet kom vi även att diskutera vissa problem med 1%-regelns utformning. Som exempel tog Niclas Malmberg upp ett bussgarage som byggts i Uppsala och finansierats av Upplands Länstrafik (UL). Enligt 1%-regeln - så som den är utformad idag - ska själva garaget dekoreras med konst för motsvarande 1% av byggbudgeten. Niclas Malmberg menade att denna konstbudget istället borde gå till någon knutpunkt i Uppsala, där fler skulle kunna ta del av konsten.
Avseende en avdragsrätt vid köp av konst, så var alla överens om att detta fortfarande är en viktig fråga för att få fler företag att köpa konst. Det konstaterades att det är synd att man inte fått fram några exakta siffror på vad reformen inneburit i Danmark, där den gick igenom 2004. Om möjligt hade siffror som visat att reformen i princip betalar sig själv, haft betydelse för ett genomförande i Sverige.
Ytterligare en fråga som skapade diskussioner var momsvillkoren för konstnärer och gallerier. Olof Lavesson påpekade vikten av en enhetlig moms för att förbättra konstnärens såväl som galleristens villkor. Idag finns det tre nivåer av moms inom konstområdet, 0%,12% och 25%. Beskattningen är beroende av vem som säljer. Om det är konstnären själv som säljer och han eller hon har en årlig försäljning under 300 000 kronor är momsen 0%. Har konstnären en årlig försäljning över 336 000 kronor är momsen 12%. Om konstnären skulle sälja via eget bolag eller gallerist är momsen 25%.
Som tillägg till detta arbetar många gallerier på en internationell marknad. Som exempel kan nämnas att i Finland, Frankrike, Belgien och Tyskland finns en 0–7-procentig gallerimoms medan svenska gallerier omfattas av den normala 25-procentiga momsen. Det innebär att om en svensk gallerist säljer ett verk vid en internationell konstmässa är momsen 25 %, men om samma verk säljs av hans tyske kollega är momsen 7 %. Genom momsreglerna snedvrids därmed konkurrenssituationen i Europa till nackdel för svenska konstnärer och svenska gallerier.
Den huvudsakliga momssatsen på kulturområdet är idag 6 %. En ambition bör vara att detta även ska gälla konstområdet, menade Olof Lavesson.
Under slutet av debatten kom vi även att diskutera två helt nya lagförslag, som Niclas Malmberg motionerat för. Ett av förslagen innebär en förstärkt följerättslag vid köp av konst. Idag är det främst auktionshusen som redovisar och betalar in följerätten till BUS, medan gallerier och konsthandlare sällan redovisar sina försäljningar. Med Niclas Malmbergs förslag skulle alla aktörer som handlar med konst tvingas redovisa sina försäljningar till BUS. Lagförslaget innebär att alla verk som säljs för över 2 240 kr ska redovisas till BUS och betala erforderlig följerätt. Panelen var oense och kritiken av förslaget kom främst att handla om att redovisningen skulle bli alltför tidskrävande för mindre konsthandlare och gallerister och därmed inverka negativt på handeln i stort.
Ytterligare en lagändring som Niclas Malmgren motionerat om är inrättandet av en svensk konstfond enligt norsk modell. Fonden skulle finansieras av en transaktionsavgift på 5%, en avgift som skulle läggas på den konst som inte berörs av följerätten. Fondens medel skulle sedan nyttjas som stöd till konstnärer och konstnärskollektiv. Panelen var oense om förslaget och kritiken kom främst att handla om de redan idag höga transaktionskostnaderna på konstmarknaden. Om vi ser till försäljningen av konst på auktion betalar kunden idag 25% provision till auktionshuset (samt moms på provisionen). Att betala ytterligare 5 % till en fond skulle inte gynna branschen långsiktigt menade många.
